Man kan uttrycka det såhär, att jag är inne i en formsvacka. Eller så kan man också säga att jag är dödligt sjuk och kanske inte längre finns här på jorden som levande organism by the mitten av denna week. Framtiden är oviss.

Denna onsdag går ett tåg norrut, med fina folk mot fina fjäll. Missar jag det tåget är det ute med mig, jag dör lite smått eller snarare ganska mycket inombords då.

Jag har sett fram emot keb tvåtusentio sen keb tvåtusennio och jag sitter hemma och är sjuk. Jag sjuk vaa.. Jag är aldrig aldrig någonsin sjuk förfan. Tydligen tyckte väl någon högre makt att jag skulle få pröva på att vara sjuk just nu för det var ett så fruktansvärt fint och bra tillfälle, straffa mig hårt bara det är över på onsdag.

Tack hej då, jag är för upprörd för det här. Hade jag inte varit så oerhört väluppfostrad och artig hade det här inlägget sett förjävligt ut om man syftar på ordval.