Harry Potter bröt ett ben. Så stört jävla bra. Gåshud under exakt hela filmen.

Bajsar lite på fyiskboken och går och lägger mig, imorgon tar jag ännu ett steg bort från de bra betygen och kryper allt närmare definitionen av ett g-barn. Jävla medelmåtta, minns NLV tiden då man fick MVG utan att lyfta ögonlocken och då man var ganska övertygad om att man var någon slags ettling till Herr Einstein.

Nu sitter jag på en sten i en sjö i en skog och undrar lite så här; vad fan sysslar jag med? Natur? Varför? En fin blandning av de pisstråkigaste ämnena i världhistorian, det tyckte jag verka vara någonting för mig. Geografi och religion är vad jag vill läsa men jag väljer inte det för... ja varför jävla bumullshjärna? Nu pratar jag som en schizofren också. Himla åh.

Gah, ska sova på saken medans ska jag drömma om Harry men framförallt Ron.. och Snape. Alan Rickman i våra motsägande ungdomshjärtan, man måste bara älska sättet han ser ned på folk.


Mäktig man